Glädjen som fanns kommer aldrig någonsin vara glömd.
Idag saknar jag sommarnätter då man är ute till solen går upp, grillkvällar med underbara vänner, långa bilresor och flera veckor där det enda bekymmer man har är att man fått alldeles för lite sömn.
Jag saknar småstigar som leder ut till ingenstans, övergivna hus och vägar utan trafik.
Jag saknar ett litet litet samhälle fullt av kärlek. Jag saknar Stockaryd.
Och människorna i Stockaryd.
Vem kunde tro för ett år sen, då man var så trött på grundskolan och bara ville ifrån alla människor man spenderat så galet många år med - vem kunde ens ana att det var såhär det skulle gå, att det var såhär man skulle känna?
Vem kunde tro att man skulle se tillbaka ett år senare och sakna allt?
Inte jag iallafall. Jag som bara ville därifrån.
Jag saknar ett litet litet samhälle fullt av kärlek. Jag saknar Stockaryd.
Och människorna i Stockaryd.
Vem kunde tro för ett år sen, då man var så trött på grundskolan och bara ville ifrån alla människor man spenderat så galet många år med - vem kunde ens ana att det var såhär det skulle gå, att det var såhär man skulle känna?
Vem kunde tro att man skulle se tillbaka ett år senare och sakna allt?
Inte jag iallafall. Jag som bara ville därifrån.
jag saknar också mitt långa tjocka hår.
Kommentarer
Trackback